Tankar om tacksamhet, girighet och lyckan i en hög med ännu olästa böcker

 Tankar om tacksamhet, girighet och lyckan i en hög med ännu olästa böcker

Min skrivarkamrat Maggan och jag har haft examen på Fjäderholmarna. Det har vi varje år den här tiden om vädret tillåter. Ifjol var det regn och kallt, men denna sena junidag sken solen och vi kunde kliva ombord på båten i sandaler och bästa sommarklänningarna. Vi drack Maggans goda termoskaffe, såg ut över havet, utvärderade terminen som varit och skrev önskelista och mål inför hösten. Sist men inte minst, talade vi om hur bra vi hade det denna ljuvliga dag. Och hur kloka vi är som har förstånd att uppskatta det. Ibland tänker jag att det finns vissa fördelar med att ha varit med om avgrunderna och ändå tagit sig upp. Man tar inget för självklart. Och det är sannerligen inte alla dagar, men det finns dagar då jag även tänker att det finns fördelar med att själen ibland åker berg och dalbana. Det är klart att den lockar den där räkmackan att segla på genom livet, men hade jag kunnat njuta av det goda i livet lika mycket om jag inte också känt av det mörka? Jag vet inte. Men jag vet att jag i min omgivning har människor som strävar i en nästan omänsklig snålvind, men som har en gudomlig förmåga att njuta av ljusglimtar. Och jag vet att jag har andra som lever i överflöd och ständigt vill ha mer, ständigt är missnöjda. Kanske tänker de köpa sig en egen himmel för pengarna?

Nu tar jag sommarlov och åker norrut. Kropp och själ ska få vila i hängmattan eller i soffan. Jag ska gå långa skogspromenader, sitta i skrivarstugan, lyssna på Sommar och läsa böcker. Så ser i alla fall planerna ut. Vad det sedan blir i verkligheten, det kan ju ibland vara en helt annan sak. Bokhögen ligger i alla fall redan och väntar. Det här fotot av den har legat i min dator den senaste veckan och gett mig den extra energi jag så väl behövt.

PS Förresten bestämde vi att vi fick betyget mycket väl godkänt på allting Maggan och jag. Vad bra det är när man sätter sina betyg själv.

Annonser

3 comments

  1. Färgaregårdsanna

    Känner igen det mörka och ljusa. Växlingarna däremellan och kraften i att just uppskatta ljuset när det kommer. Jag har börjat se det som ett dyk i djupt vatten. Även botten har liv. När vi sedan långsamt stiger upp till ytan har vi med oss djupa upplevelser som förstärker glädjen över ovan-ytan-upplevelser. På min konstblogg under inlägget ”Upp till ytan” ligger en en illustration över just denna känsla att stiga upp till ljuset.
    Vilken underbar bokhög bilden visar!

  2. carina

    Våra avgrunder och mörker kan vara en styrka som de ständigt missnöjda saknar. De som bara vill ha mer själva kommer nog till en alldeles ensam och mörk himmel eftersom de önskar sig allt till sig själv….ingen annan är ju där då och lyser upp för dem.
    Vi ses i den ljusa himlen eftersom vi redan sett mörkret i olika konstellationer, och där gläds vi med varandra.
    Önskar dig en härlig sommarläsning i hängmattan!

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s