Om goda skratt och att grina

Om goda skratt och att grina

Äntligen har jag varit i Karlstad och framför allt på Sandgrund, Lars Lerins konsthall. Det var release för hans nya ljudbok, “Det tysta köket”, som jag nu börjat lyssna till och genast tycker så mycket om. Jag har alltid varit fängslad av hans böcker, modet att närma sig det svåraste och att använda ett språk som med få ord innehåller så mycket.
I söndags njöt jag inte bara av salar fyllda av Lars fantastiska bilder, utan även av min författarkollega Aino Trosells fina tal om hans författarskap. Det här är ett citat från det:
“Men så är det dom där oförlösta konstnärliga behoven, som till sist faktiskt får sitt utlopp. Fast stammar man ur arbetarklass kommer man liksom alltid för sent till festen.
Det är ohjälpligt. Och att det är dom egna som kanske hårdast ligger på bromsen; du ska inte förhäva dig och du ska inte blomstra. Inte i konsten, inte om du kommer från oss, från vanligt folk. Så löd domen och gör så delvis så än.Men skit i det. Ja skita i det, det måste man faktiskt. En konstnär ska vara fri. Priset är ensamheten, att inte höra till någonstans.
Och ändå göra det.”
Jag önskar att jag inte kände igen mig så väl i hennes ord.
Allvar, sorg och riktigt goda skratt.När jag efteråt såg den här bilden av Lars och mig, tänkte jag på att om det är sant att ett gott skratt förlänger livet, så kommer jag antagligen att bli gammal som gatan. Och med tanke på alla tårar som forsat ur mig så är jag ju rejält rentvättad också. Att grina en skvätt som vi säger i Ångermanland .

Annonser

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s