Ostäda uppe i hövve

 Jag gillar att de jag skriver om är så intensiva, att de kräver min närvaro och pockar på att få komma fram. Men ibland blir det för mycket. Det blir ostäda uppe i hövve. Och med tanke på hur det ser ut i världen just nu så tycker jag det verkar mycket ostädat i många hövven. Långt värre än i mitt, där det i alla fall finns någon slags medmänsklighet kvar. Någon förmåga att se och reagera. Men för några dagar sedan var som sagt ändå för mycket. Så i helgen gick jag i kloster. Bara ett dygn men ändå så oändlig tid av tystnad och eftertanke. Och idag fick de jag skriver om komma fram igen. Det blev en sådan där gudabenådad dag då texten levde sitt eget liv och glädjeskuttade så snabbt över tangenterna att mina fingrar inte riktigt hann med. Så är inte alla dagar. Ibland är det bara tomt och tyst. Därför att jag är för trött eller för rädd för det jag just då skriver om eller av något helt annat skäl som jag inte har en aning om. Det okontrollerade skrivandet och det okontrollerade livet tycker jag ändå om. Precis som jag på ångermanländskt sätt tycker om att sätta ett o framför orden. Sådär som Birger Norman skriver i den ljuvliga ”Utanikring. Dikter på ångermanländska”:
“Ofäre i farsta.
Ostäda.
Odiske.
Ovädre.
Sänga obädde.
 
Otvätte,
okamme å oraka.
Skjorta oknäfft.
Krägan opetejen.
Böxan opresse.
Strompen ostoppe.
Skona oborste.
Å ena hängselströppen oi”
 
Och nu undrar jag bara. Desse otvätte bykar, desse ostäda hövven kan man skicka dom i kloster? Kanske lite längre än ett dygn. Närmare bestämt på livstid eller så.
 
Annonser

12 comments

  1. Paola Arnqvist

    Obändligt är vårt gemensamma språk Doris, ditt eget språk en njutning att ta sig in i…

  2. Färgaregårdsanna

    Intressant det där med att gå i kloster en helg. Jag gör något liknande när jag då och då sätter upp min egenuppfunna hastighetsskylt, som uppmanar till att hålla snigelfart. Se den just nu på fargaregardsanna.wordpress.com om ni vill. Vilken fantastisk o-dikt förresten.

  3. Tina Hjorth Svensson

    Min kommentar har inget med texten ovan att göra, men jag måste bara tacka för världens bästa bok. Jag visste väl att det inte var något större fel på mig! Tack för att ni skrivit så insiktsfullt och rent allmänt strålande i Drunkna inte i dina känslor. I mitt fall ramlar jag ner i svarta hålet när det blir för mycket. Men med tiden har hålet blivit lite mindre djupt och jag brukar inte behöva stanna där så länge – som tur är! Lycka till med allt!
    Tina Hjorth Svensson, nytt fan

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s