Den amerikanske pojken, Buddha och jag

I somras fyllde jag och min sambo sextio och nu i november har vi varit i Sri Lanka och firat oss själva. Det föder många tankar att vara borta från den vanliga verkligheten. Som det där med den amerikanske pojken som brukade ligga i sanden under samma träd som jag. Om mornarna gjorde han sin yoga, med ett milt leende skrev han sedan lite i sin anteckningsbok, men mest av allt läste han Bhagavad Gita eller olika buddhistiska skrifter. När strandförsäljarna kom med sina tunga knyten av egenfärgade sjalar eller av mango, papaya, bananer och ananas, alternerade han mellan att vara sarkastisk och säga att han i stället ville sälja sin t-shirt dyrt till dem eller att få raseriutbrott där han skrek att han kommit dit för att få lugn och frid inte behöva höra deras tjatter. Då undrade jag emellanåt om Buddha var där, om han skrattade eller grät.
 
Bhagavaditas Krishna som beskriver pateismen – alla varelser är i mig. Buddhismens grundläggande världsbild om att alla varelser och företeelser i universum hör ihop och är ömsesidigt beroende av varandra.
 
Strax intill oss vandrade massagemannen. Tsunamin tog hans pappa, hans bror och hans massagehus. När han efter många år arbetat ihop till ett nytt, tog förra veckans storm det också. Jag såg hans svett rinna, såg hans eviga promenader längs stranden. Aldrig ger han upp. Aldrig vill jag jag ge upp. Aldrig sluta se. Men i stället fortsätta vandra och ständigt resa mig igen och igen. Leva livet levande medan jag ännu lever.
Image
 
 
 
Annonser

2 comments

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s