Min mögliga hängmatta

Den långsamma sommaren är snart slut. Det blev inte så många dagar i hängmattan. I själva verket regnade det så mycket att regnmattan möglade. Och när det inte regnade blåste det hård, kall vind. Det var en sommar det! Medan regnet smattrade satte jag mig emellanåt i skrivarstugan men det blev inte många ord skrivna. Och de som jag ändå hamrade fram i datorn, blev bara till skräp att slänga några dagar senare. Ändå trängs berättelserna där inne i mitt huvud. Men tydligen behöver de än mer utrymme för att bli annat än enstaka utbrott.

Varje morgon (nåja nästan) har jag gått stavgång och simmat i det kalla havet. Länge var det bara tretton grader och då höll jag mig till enstaka simtag. Men den senaste veckan har jag kunnat simma långt bort i viken. Långa, långsamma simtag gör mig märkligt lycklig. Jag struntar i allt sjögräs som snärjer mina fötter, jag tittar åt ett annat håll än där det fula sjömärket sticker upp och det är som om vattnet bär mig och för bort allt det jobbiga. Sur klev jag i från badbryggan och glad kliver jag upp ur vattnet.

Jag mår så bra av rutiner och ändå har jag större delen av mitt liv levt utan dem. Jag har tyckt att de varit tråkiga eller begränsande. Ja emellanåt har jag väl bara varit lat och smitit från dem, inte minst från min andra rutin som innebär att varje dag meditera och skriva i alla fall några dagboksrader. Jag önskar att jag fattat lite tidigare i livet att det här är vad jag behöver. Oberoende av vad andra behöver eller orkar så är det här vad jag mår bra av. Det är vad jag måste ge plats för.

Det är också så Maggans och min bok, ”Drunkna inte i dina känslor”, kom till. Rutiner och fasta dagar för skrivandet, samt mycket tid att pusta ut och ladda om på nytt. Den här sommaren har det fortsatt att hända mycket kring boken. Vi är glada, rörda och tacksamma för alla kommentarer från er som läser eller som lyssnar på ljudboken. Tack, tack, tack! Det är lycka att ha sådana generösa läsare som delar med sig av sina upplevelser.

Det allra senaste som hänt är att boken ska komma ut i Tjeckien på Albatross förlag. Och tidningarna fortsätter att skriva om den, nu senast i veckan Expressen och Aftonbladet. Alltsammans är rätt ofattbart. Vi tyckte ju att vi skrev en smal bok. Viktig men smal. Det är med böcker som med vädret. Man har inte så mycket kontroll och prognoserna stämmer sällan. Tack och lov.

Annonser

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s