Spökhistorier

Vilken vila det finns i att sitta på café. I förra veckan var det caféet på Kungsholmens bibliotek eller närmare bestämt deras uteplats, där jag satt med en knallrosa filt om benen och en kaffekopp i den ena handen, en penna i den andra. Idag blir det Waynes i Götgatsbacken. Särskilt mycket blir det inte skrivet just nu men mycket snurrar runt i mitt huvud. Så mycket att jag igår tog på mig fel skor när jag gav mig iväg från min meditationsgrupp. Eftersom jag sedan åkte 20 mil hem får stackars Kerstin, vars skor jag tog, gå i mina skor en hel vecka. Ja, ja, i detta tillstånd är det extra skönt att sitta på café, finnas bland alla andra och ändå vara i avskildhet.

I sommar har jag läst om de mail ni sänt mig om “Till mamma på mors dag”. Tack, tack! Så fint det är att få höra om det ni tänkt och känt när ni läst. Så många Elisabet det finns. Och Reseda-hämnerskor! Så mycket som sker i det fördolda, bakom de polerade ytorna. Ja om det har jag skrivit många gånger. Hur skulle jag kunna göra annat? När jag skrev den här boken trodde jag att det kanske var en bok mer för kvinnor. Så fel jag hade! (Som så många gånger förut) Tack ni modiga män som skrivit till mig om era relationer till era mammor. Det finns hopp när vi – både män och kvinnor – befriar oss från gamla spöken och vågar starta nya liv här och nu.

Annonser

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s