Okuvlig!

Nu är det som allra vackrast, tänkte jag när jag gick min långa morgonpromenad i morse. Så kom jag på att det tänkte jag också för en vecka sedan och för en och två månader sedan. De goda dagarna är det lätt att tänka så – nu är det som allra, allra vackrast. På vägen hem skymtade jag mellan stenarna gula, skira blommor. Okuvliga. Nästan helt utan jord bryter de sig fram. Vackrare än det kan inget vara.

Annars bär jag nu med mig ett citat ur nobelpristagaren Coetzees bok Sommartid: ”En bok bör vara en yxa som hugger upp det frusna havet inom oss”. Så har de varit de böcker som betytt allra mest för mig.

Annonser

2 comments

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s