De eviga mammorna – och papporna…

Jag log när jag igår fick ett mail där det stod så här om min nya bok “Titeln ger mig lite magknip redan nu, mors dag var en sådan dag som gjorde ont i hjärtat när man blev lite större. Vemod blandat med skuld och någon slags kompensationsångest, för allt man inte gjort…. eller gjort…”

Så laddat det är detta med mammorna. Min mamma. Hennes mamma. Jag som mamma. Alla mammorna i “Till mamma på mors dag”.

Papporna som både i boken och i verkligheten försvann på olika sätt. Eller som aldrig fanns där. 

Ute är gråmulet men fågelkvittret tränger sig genom molnen, tröttheten. Kanske är våren ändå på väg. Kanske ska snöfria, rensopade gator bana väg till något nytt, till befrielse och ljus.

Annonser

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s