Internationella kvinnodagen och min egen kvinnohistoria

Det är den internationella kvinnodagen idag. Det är en dag att fira allt det vi uppnått och att fortsätta kämpa för allt det vi ännu inte uppnått. Historien är värd att minnas, så låt oss minnas några årtal: Inte förrän 1919, fem år efter det att min mamma föddes beslöt Sveriges riksdag att kvinnor skulle få rösta i allmänna val. Först 1921, då mamma var 7 år, blev gifta kvinnor myndiga och först 1939 blev det förbud att avskeda kvinnor på grund av trolovning, giftermål, havandeskap och förlossning. 1950, två år innan jag föddes, blev båda föräldrarna förmyndare för minderåriga barn inom äktenskapet. Alltsammans är inte så länge sedan… Fri abort och dagis till alla barn var några  av de krav vi under 70-talet kämpade för och lyckades få genom. Inget av dem var självklara. Gråt inte, bli förbannad och kämpa i stället sa vi på den tiden. Det säger jag än idag.

Jag blev ombedd att skriva en krönika i tidningen Ångermanland inför den internationella kvinnodagen och jag valde att göra det i form av att skriva min egen ångermanländska kvinnohistoria. Den kan du läsa här: Min ångermanländska kvinnohistoria

Annonser

2 comments

  1. Arnia

    Visst är det märkligt att historien på ett sätt gått fort fram för oss kvinnor och på andra sätt närmast gått b akåt

Lämna gärna en kommentar här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s