Man lär så länge man lever
Just nu har jag lärt mig att om man har en katt och det regnar ute, ska man inte ens för en minut slänga sin nytvättade midsommarklänning över en stol ute på bron. Den där vita linneklänningen har numer ett intressant mönster av tassar. Förhoppningsvis tror de som jag ska fira midsommar tillsammans med, att det är ett nytt mode. Nyskapande och intressant på alla vis. Jag har helt enkelt utnyttjat min fulla kreativa potential.
Och om de möjligen inte tror det, är alla som känner mig vana vid att se mig i märkliga munderingar. Häromdagen upptäckte jag en spegel mittemot min stol i väntrummet hos sjukgymnasten. Den visade att jag hela dagen gått omkring i en t-shirt på avigan. Jag har även i full fart kommit till Friskis och Svettis i två omaka skor, hållit kurs i Lycksele med tröjan inte bara ut och in utan även fram och bak så att etiketten satt under hakan. Jag har ätit frukostbuffé på Hesselby slott med halva klänningen instoppad i trosan där bak och varit på finmiddag i tjusig klänning med matchande skidkalsonger och pjäxor eftersom jag glömt strumpbyxorna och finskorna där hemma. Inte är mig främmande. Möjligen låg det något i det där min mamma alltid tjatade om, att jag borde se mig i spegeln innan jag gick ut.
En fin midsommar önskar jag er allesammans. Och kom ihåg att en midsommar kan se ut precis hur som helst – inte bara vad gäller sommarklänningen. Man måste inte dansa runt midsommarstången. Man måste inte ens vara lycklig. Man kan tycka att det är en alldeles vanlig dag eller man kan vilja fira den alldeles speciellt. Men det borde vara förbjudet att inbilla sig att det egna sättet är det rätta. Låt tusen blommor blomma.
